Vår älskade Milou somnade in inatt, mamma och pappa kände att dom ville åka in till han, dom ville inte låta han somna in själv. Den sista gången jag träffade han var i Fredags morgon när han låg på madrassen med mig, min lilla prins. Han sov alltid tillsammans med mig, egentligen fick han aldrig vara i soffan eller sova i någons säng, då mamma sa att de skulle bli en vana.. Men han fick alltid sova med mig ändå, för att få känna hur mjukt och skönt det var.
Du var som en lillebror för mig, du fanns alltid där när jag var ledsen, orolig, tveksam eller glad. Du fanns alltid där för mig, jag hade alltid någon att krama om när jag var ledsen..
Livet kommer inte bli desamma utan dig, du lyste upp våra dagar Milou.
Jag kommer aldrig glömma när du gjorde vad som helst för att få en liten godis, eller när du sprang runt som en liten galning i hela huset när man hade duschat dig, eller när du hoppade runt där när snön precis hade kommit och du stack ner nosen i snön och såg sådär gullig ut som bara du kunde göra.
Och tanken på att jag aldrig mer kommer få se dig, krama dig eller gå ut och gå med dig gör mig så ledsen.. Du ska veta Milou att du har den allra störstaste platsen i mitt hjärta och det kommer du alltid att ha. Du kommer alltid finnas kvar hos mig.

Jag älskar dig min prins!<3