tårar..

Såg ju somsagt på film förut med familjen, Hachi hette den.
Om ni inte vill veta HELA handlingen och hur den slutar så.. sluta läs här.
 
Den handlade om en hund, Hachi, som föddes i Japan och som sen skulle föras till ett annat land, men kartongen/buren som han var i, ramlade av från vagnen som skulle föras till flyget. Han lyckades ta sig ur kartongen/buren och gick sedan där vid perrongen vilse som han var.. Parker, en man som precis hade kommit med tåget från sitt jobb såg Hachi och förstod att han hade kommit bort. Han tog hem han, så han kunde vara där tills dom hittade ägaren. Parker blev väldigt förtjust i Hachi, han ville behålla honom men det ville inte hans fru. Efter ett tag såg Parkers fru att dom hade ett speciellt band mellan sig, så Hachi fick stanna.
Varje dag när Parker skulle åka till jobbet med tåget så följde Hachi med och gick sen hem igen när han hade åkt. Sedan när klockan blev 17 så kom Hachi dit och mötte sin husse. Sådär fortsatte det i ungefär 3 år.
Parker försökte lära Hachi apport, men han var inte en sån ras som hämtade bollen när den blivit kastad. Enda gången var när det var någonting speciellt/viktigt. En morgon vill inte Hachi följa med Parker till tåget, vilket Parker tycker är märkligt, men tillslut följer han med till tåget, men försöker dock hålla Parker kvar.. Parker åker med tåget till sitt jobb, där han sedan under en undervisning får en hjärtattack, och dör..
Efter Parkers död fortsätter Hachi komma till tåget vid 17 varje eftermiddag som han alltid gjort och vänta på sin husse. Men han kommer aldrig. Varje dag i 10 år väntar hunden ledsamt på sin husse som aldrig kommer. När han blivit så pass gammal och ligger där vid perrongen och väntar så drömmer han om Parker och att han kommer tillbaka, sedan somnar han in.
 
Jag grät så jag fick ont i huvudet.. Har inte sett någon sån här sorglig film på länge...
Även om den var sorglig.. så rekomenderar jag att se den, men var beredd på tårar..
 
 
Nu ska jag sova, godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback