Känner att jag måste skriva av mig.. Så nu struntar jag i vilka det är som läser det här.. Eftersom vem som helst kan läsa..

Känner mig verkligen inte på topp just nu. Känns som om jag är helt jävla forever alone, jag vet att jag har min familj o mina vänner. Men jag antar att det är den där lilla sista biten som fattas för att jag ska känna mig lycklig. Den där lilla biten som heter pojkvän. Jag vill kunna känna att jag har någon som alltid finns där, som kan krama mig o så är allt bra igen, ha någon som jag kan prata med om allting, någon som får mig att flyga på små rosa moln. När är det min tur att få uppleva kärlek? Jag vill inte ha någon bara för att ha någon.

Jag antar att alla någon gång i livet får uppleva kärlek, men jag vill inte vänta tills jag är 103 år. Jag vill känna närhet, ömhet, kärlek. Men jag antar att det inte är jag som står på tur..




kisses