Utsidan/Insidan.

Kärlek.

Finns det någon finare känsla än att bli omtyckt, uppskattad, läsa ett sms och du bara står där och fånler!
Känslan att en person kan få en att må så bra, utav att bara göra så lite, utav att egentligen bara finnas och bara behöva säga ett sånt litet ord, som kan få en att le hela dagen.

Vad är egentligen viktigare än en person som verkligen får en att må så bra, att man inte vet vad man skulle kunna göra utan den personen?

Jag tycker det är så himla många här i världen som kräver för mycket ifrån utsidan.. Han/hon ska se ut så, han/hon ska va så lång, han/hon ska ha blåa ögon, han/hon måste va snygg, annars vill ja inte ha honom/henne.

Men har verkligen utsidan sån stor betydelse? Insidan speglar sig ju ändå till utsidan om personen har ett fint inre.

Antar att man inser när man blir äldre att utsidan inte har så stor betydelse, att insidan är den man ska "leva" med.

Det jag vill säga med mina åsikter är vell att man inte ska tänka så mycket på utseende, strunta i om dina vänner säger "Va? Tycker du HAN är snygg? Herregud.." Våga stå upp o säg " Ja, de tycker jag! Har du något problem med det eller?" Om han verkligen får dig att må bra och du trivs med han, go for it!

Om dina vänner är riktiga så kommer dom låta dig välja dina egna val och vara glad för din skull att du har hittat någon som verkligen värmer ditt hjärta! :)













♥